folktjack & lövkrig






pulsen slår i dubbelpedalslag
kliar i blodet som knappt rinner alls
det som isade i hjärnan
kokar nu av inspiration
en slags leende pump innanför revbenen
och luften smakar kaffe

vi kan hänga oss på väggar
jag tror vi kan
göra allt för att hänga kvar
på deras näthinnor

och vi kan skrika oss in
men aldrig ut igen

vi kan viska tillräckligt högt
och dansa tillräckligt lågt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0